
Har skaffat mig en ny vurm. Och låt mig på en gång (utan att krångla till det) säga att det är vanmakt som jag vurmar för! Hur skönt det är att stå frustrerad och oförmögen vid sidan av, hur vackert, elegant och världsvant!
Lite om ditten och datten. Lite om kreti och pleti. Lite om folk och fä. Lite om pompa och ståt. Men allra, allra mest om mig själv.
Ledsen för det långa uppehållet. Men jag har blivit delgiven misstanke om "stämpling till vomering vid lärosäte" och har med andra ord inte känt mig så uppåt. Det är ju givetvis mitt inlägg om Spyken som tråkigt nog retat upp folk hemma i stugorna. Men ord står mot ord och jag ger mig inte i första taget.