Published with Blogger-droid v2.0.4

Civilkurage

Åkte tunnelbana idag. På en grupp säten satt två barn och en farmor. Barnen satt och tjoade och tjimmade och efter ett tag snöade de in på det där med smurfar. "Den som räcker upp handen är en smurf", "jag är smurf", "nu är du smurf" osv. Ganska snart ilsknade jag till, satte ned foten och tillrättavisade dem å det högljuddaste. De barnen vet nu för resten av sina liv att ingen av dem varken ser ut som en smurf, talar som en smurf eller lever som en smurf.
 
Vilktigt att ta civilcourage på allvar tycker jag.

Främmande kulturer

Jag är som ni vet en hettitisk kille. Men sedan en tid har jag tvärtemot vad som är påbjudet av mitt ursprung börjat snegla på den anatoliska kulturen. På en hel del områden, och kanske allra kanske främst inom mat och dryck, tycker jag helt enkelt att de har kommit längre. Jag tycker det är viktigt att som västerlänning inte låsa fast sig i sin kultur, så jag välkomnar (tar emot) förändringen inom mig med öppna armar.

2009 är här!

Ja, ni läste rätt!

Vad bär då detta år i sitt sköte?

Ja, för egen del så kan jag utlova en ganska stor förändring. Och det är givetvis det här med etik och moral som står i fokus. Det där är ju också alltid en fråga om integritet. Men innan nyårsklockorna ringt färdigt hade jag tagit mitt beslut: Det blir moral i år! Och folk får säga vad de vill. Visst är det en sell-out, och visst lär jag bli uthängd som moral-hora i pressen, men det får det vara värt.

Nu kör vi!


___ __ __ __ _____

Legalise it!

Jag tycker i ärlighetens namn att det är på tiden att legalisera det här med urkundsförfalskning. Det har blivit så pass vanligt nu att det mest känns stelbent och lite löjeväckande att ha kvar förbudet. Ja, visserligen borde man väl stoppa fräsarna som tjänar storkovan på parti efter parti med dåligt förfalskad urkund, men för eget bruk borde det verkligen vara tillåtet! Eller varför inte påbjudet?

Önskan om halt

Under min tyska bussfärd (jag är som bekant Düsseldorfbaserad) till jobbet i morse drabbades jag plötslig av Haltewunsch. Ja, det är sannerligen inga enkla situationer det här när men är flera som samsas i ett och samma fordon. Man vill ju inte så att säga "hålla hake framför hyska", så det hela slutade inte med mindre än att jag tog mod till mig och tryckte på knappen med samma namn.

Frågor och svar i arbetslivet #1

#1 - Hur hantera översittare till chef?


Hej Ditten Datten!

Jag börjar bli smått desperat så därför vänder jag mig till er. Jag har en chef som rent ut sagt gör varje arbetsdag till ett helvete. Han är ett extremt fall av översittare som behandlar sin personal som idioter och som genom sitt beteende har fått mig att sluta lita på en enda människa på företaget. Han baktalar sina medarbetare, kallar folk för idioter och hans humör (oftast dåligt) sätter liksom stämningen på hela kontoret.

Jag känner mig mer dum och mindre värd för varje dag som går, känner mig ständigt bevakad och nedtryckt i skorna av chefen. All motivation och arbetsglädje som jag har känt är numera totalt borta och jag har bara som mål att ta mig igenom varje dag utan att bryta ihop.

Det blir allt vanligare att jag får lägga band på mig för att det inte ska synas vad jag egentligen tycker. inte rynka pannan, snörpa på munnen, be honom dra åt helvete eller visa fingret.

Vad ska jag göra? Jag såtr inte ut längre!!!!!

Tack på förhand!
/Carina




En helt okänd människa, ett barn av sin tid och en naturlig produkt av mänsklig fåfänga svarar:
Håll fuckafingret borta från chefen. Det vinner både du och han på i längden.
PS. Tack för ditt brev.