
Jag är inte precis den som i onödan går och ältar gamla oförätter, men jag kan omöjligt sluta att tänka på hur förorättad Weichselia reticulata måste känt sig när den gick från globalt världsherravälde till att vara utdöd.
Lite om ditten och datten. Lite om kreti och pleti. Lite om folk och fä. Lite om pompa och ståt. Men allra, allra mest om mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar